Författare: Ulf Sellgren

Ge Morias flyktingbarn skydd i Sverige

Skrivet av Ulf Sellgren den 15 september, 2020. Postad i Nationell politik, Solidaritet. Inga kommentarer till Ge Morias flyktingbarn skydd i Sverige

Vänsterpartiet Vallentuna uppmanar regeringen att skyndsamt ge flyktingbarn i flyktinglägret Moria skydd och trygghet i Sverige

Natten mellan den 8:e och 9:e september drabbades flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos av förödande bränder. De ca 16 000 flyktingar som under en längre tid levt i misär i det överfulla flyktinglägret befinner sig nu i en desperat situation. Lesbos har förklarats vara i katastrofläge, vilket innebär att ingen får lämna ön. Ingen har heller längre en aning om den aktuella pandemisituationen.

Läkare utan gränser uppmanade, tillsammans med Human Rights Watch, Amnesty, Rädda Barnen, Röda Korset och Svenska kyrkan, redan i april 2020 den svenska regeringen att visa solidaritet med flyktingarna i Moria genom att ansluta sig till initiativet från EU:s migrationskommissionär och en grupp EU-medlemsländer.

Den svenska regeringen kan bidra till en stor förändring för barn i utsatthet och ge dem den vård, skydd och framtid som alla barn har rätt till. Det skulle också visa den svenska regeringens engagemang för en EU-politik baserad på gemensamt ansvar.

Tysklands utrikesminister Heiko Maas uppmanar nu EU:s medlemsländer att ta emot asylsökande från lägret. Norge har meddelat att man planerar att ta emot 50 asylsökande. Tyskland och Frankrike har lovat att göra betydande insatser och uppmanar övriga EU-länder att medverka. EU-kommissionens vice ordförande Margaritis Schinas, själv född i Grekland, ska besöka Lesbos denna vecka.

Vänsterpartiet Vallentuna uppmanar Sveriges Regering:
– att skyndsamt agera för att ge ett ansenligt antal föräldralösa barn och småbarnsfamiljer från flyktinglägret Moria skydd i Sverige.

För Vänsterpartiet Vallentuna
Lena Lundgren
Ordförande

[email protected]

Lär av den marknadsstyrda vårdens kollaps

Skrivet av Ulf Sellgren den 22 augusti, 2020. Postad i Samhällsbyggnad. Inga kommentarer till Lär av den marknadsstyrda vårdens kollaps

Sommaren går mot sitt slut och vi fortsätter in i en höst som fortfarande går i pandemins tecken. Våren visade med önskvärd tydlighet vilken svårighet det är att klara av en samhällskris när viktiga samhällsfunktioner är privatiserade och styrs av vinstintresse. Marknaden kunde inte lösa frågan om att ha beredskapslager. Medan våra äldreboenden kämpade för att komma över skyddsutrustning fanns det gott om samma utrustning på privata kliniker för skönhetsoperationer.

Vi har också alla med förfäran sett hur delar av äldrevården havererade och gav oss ett av världens högsta smittotal under några veckor i våras. Detta bottnade bland annat i dåliga arbetsvillkor, orimliga arbetsscheman och bristfällig utbildning.

Inför hösten har Vänsterpartiet i Vallentuna nu föreslagit att kommunen ska dra lärdom av detta och avveckla systemet som går under namnet Lagen om Valfrihet (LOV) och återgå till Lagen om Offentlig upphandling (LOU. Ett viktigt argument för att införa LOV var att, genom ökad mångfald, nå bättre kvalitet. Det finns ännu ingen forskning som kan belysa om detta faktiskt uppnåtts. En av de frågor som ställs i de olika forskningsrapporterna om LOV gäller i stället en oro att resursstarka individer gynnas i förhållande till mer resurssvaga.

Baksidor med LOV

Att bedriva verksamhet där pengarna är garanterade via våra skattepengar är en lönsam och riskfri affärsidé: människor kommer alltid vara sjuka och behöva vård, barnen behöver gå i skola och privatisering av vård, skola och omsorg garanterar ett flöde av skattepengar rakt in i bolagens kassor. Vem som helst kan starta vårdföretag, man behöver inte ens ha en relevant utbildning.

Vad gäller sjukvård så är det en regional fråga, inte en kommunal, men det förtjänar att påpekas hur LOV fungerar även där. Man tjänar mest om man driver sin verksamhet i ett område där få är svårt sjuka. Så de privata vårdcentralerna är koncentrerade till välbärgade områden. Tack vare lagen om valfrihet (LOV) kan man med politikernas välsignelse fullständigt strunta i socialtjänstlagens huvudparagraf om jämlikhet i levnadsvillkor.

Socialstyrelsen uppmärksammade i en rapport 2011 att det finns en risk för att fler aktörer gör det svårare att samordna vården och omsorgen, något som främst drabbar de allra mest sjuka. Det finns ingen forskning som visar på att konkurrensutsättning sänker kostnaderna men däremot tydliga resultat om ökade kostnader. Många aktörer ger ökade transaktionskostnader, kostnader för information och uppföljning, fler och längre resor samt försvårar och fördyrar samverkan mellan vårdgivare. Detta har till exempel varit fallet i Vallentunas hemtjänst, där kommunens personal åker på larm från brukare som vårdas av privata utförare.

Skenbar valfrihet.

I en studie från Göteborgs universitet har man undersökt förutsättningarna för äldre människors möjligheter att påverka vilken hemtjänst de får tillgång till. Få äldre utnyttjade enligt studien möjligheten att ändra sitt ursprungliga val av utförare eftersom de tyckte att det verkade vara för krångligt. De tvivlade dessutom på att det skulle leda till bättre hjälp. I kommuner med valfrihetssystem upplevde både de äldre och personalen att det var svårt att ändra i valen när de väl var genomförda.

Så här säger PRO ( Pensionärernas Riks Organisation) om LOV:

PRO  anser  att  erfarenheterna  av  LOV  är så  oroande  att  lagen  måste  ifrågasättas.  Kommuner  och  landsting/regioner  måste  få  större  möjligheter  att  anpassa  valfrihets-systemen  efter lokala  förhållanden  för  att  garantera  allas  rätt  till  vård  på  lika  villkor.

Christina Tallberg, vice ordförande PRO

Alternativet till LOV är att följa Lagen om Offentlig Upphandling. Den lagen ger kommunen möjlighet att precisera behov, önskemål och krav på de utförare som man gör ramavtal med. Denna upphandling tillämpas till exempel vid kommunens inköp av missbruksvård. Tretton andra kommuner som infört LOV har nu avbrutit detta och återgått till att tillämpa Lagen om Offentlig Upphandling. Vallentuna kommun bör följa deras exempel. Vi föreslår till fullmäktige i Vallentuna att kommunen avbryter LOV där den tillämpas och återgår till att följa Lagen om Offentlig Upphandling.

Gunnar Bergström, Vänsterpartiet Vallentuna

Solidaritets-föreningen i Nordost fördömer Israels planerade annektering av Västbanken

Skrivet av Ulf Sellgren den 3 juli, 2020. Postad i Solidaritet, Världen. Inga kommentarer till Solidaritets-föreningen i Nordost fördömer Israels planerade annektering av Västbanken

Solidaritetsföreningens styrelse har vid sitt sammanträde 2020-06-30 antagit följande uttalande:

Vi ansluter oss till den internationella opinionen mot Israels planer på att fr o m 1 juli 2020 annektera stora delar av Västbanken. Ett 50-tal oberoende människorättsexperter har 16 juni markerat skarpt mot Israels planer. De säger

”Annekteringen av ockuperat område är ett allvarligt brott mot FN-stadgan och Genevekonventionen och strider mot den grundläggande regel som understrukits flera gånger av FN:s säkerhetsråd och generalförsamling: Det är oacceptabelt att erövra territorier genom krig eller våld.

Det internationella sambundet har förbjudit annektering eftersom det leder till krig, ekonomisk förödelse, politisk instabilitet, systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och utbrett mänskligt lidande.

Israels planer på annektering skulle utvidga israelisk överhöghet till huvuddelen av Jordandalen och fler än 230 olagliga israeliska bosättningar på Västbanken (Geneve,16 June 2020)”

Solidaritetsföreningen i Nordost fördömer Israels ockupation av Palestina och den planerade annekteringen.

Reflektioner kring en inhuman flyktingpolitik

Skrivet av Ulf Sellgren den 30 juni, 2020. Postad i Solidaritet. Inga kommentarer till Reflektioner kring en inhuman flyktingpolitik

Stefan Strömberg:

”FLYKTINGDEBATTEN – ETT SAMTAL DÄR SOLIDARITET TYCKS VARA BANNLYST
Jag börjar tröttna på riktigt nu. Alldeles oavsett om det är seriösa program på radio eller mindre nogräknade tidningars svarta rubriker, är det samma sak: ”Flyktingproblemet” är ett problem för mottagarländer som Sverige, inte för de som tvingas fly krig, förföljelse, svält och naturkatastrofer.
Hur kunde det bli så?
När dog solidariteten?
Volymmålen som diskuterar nu tycks mig helt absurda. De rimliga vore väl ändå att prata vilken slags global politik som måste till för att färre människor ska behöva fly…
Ingen människa vill fly. Det gällde de svenskar som drog västerut när fattigdom och hunger var vanligt också i vårt land kring förra sekelskiftet. Det gäller också de människor som knackar på vår dörr i dessa dagar. En dörr som förses med allt fler lås.
Varför ställer inte en enda journalist frågan om varför vi fortsätter med vapenexport till diktaturer som krigar i Jemen? Det land där – enligt FN – den värsta humanitära krisen i världen pågår. Om vi nu ska prata volymer, vore det väl rimligt att prata om hur många färre som skulle behöva fly, eller sitta i flyktingläger, om kriget upphörde och vi på allvar bidrog med mat, sjukvård och andra förnödenheter istället. Jag vet inte om det är dumhet eller egoism, men fruktar att det är en kombination av båda, att vi agerar så kortsiktigt, så destruktivt.
I mina öron ringer fortfarande gårdagens samtal med den chilenska ambassadören. 600 000 flyktingar, i första hand från Venezuela och Haiti, tog hans sydamerikanska land med 18 miljoner invånare emot under 2019.
Och Sverige då?
Många fler skulle man ju kunna tänka sig med tanke på tonläget i debatten.
21958 var det som sökte asyl här. och även om den chilenska siffran kanske är grovt tillyxad säger det en hel del om proportionerna. Jag tycker det är ynkligt. Nästan 30 gånger färre alltså…
Ännu en gång återvänder jag till Martin Luther Kings kloka och talande ord: ”Människans förhållande till det normala är alltid detsamma. Det är det normala som förändras.”
I vårt en gång solidariska land är det numera egoismen som är det givna i förhållande till omvärlden. Vi tar det för givet att vi ska ha det bättre än andra. Att vi ser flyktingar som ett problem för oss själva i första hand och inte för de som flyr är bara ett av många tecken på det.”