Vänsterpartiet motionera om att acceptera Medborgarförslag till Kommunfullmäktige.
Vallentuna Kommunplan 2019-2021 (fastställd av kommunfullmäktige 2018-11-12), formuleras att ”Vallentunas ambition är att skapa den bästa platsen för människor och företag att växa på. För att bli denna plats måste kommunen i nära samverkan med invånare, föreningar och företag utvecklas i takt med att invånarnas verklighet förändras.” Det är en mycket bra vision, som Vänsterpartiet Vallentuna stödjer.
Vänsterpartiet arbetar ständigt för att bredda och fördjupa dialogen med kommunens invånare och att öka deras inflytande mellan valen. Vid Vallentuna kommunfullmäktiges möten ges kommuninvånare möjlighet att ställa frågor. Det är en utmärkt funktion, men inte tillräcklig för att aktivera och involvera kommuninvånarna och de organisationer och företagare som är verksamma i Vallentuna.
Aktuell Kommunallag (2017:725) ger landets kommuner möjlighet att införa medborgarförslag som ett medel för att öka kommuninvånarnas inflytande i det demokratiska samtalet. Syftet med den demokratiska innovationen medborgarförslag är alltså att öka medborgarnas politiska deltagande mellan valen och att även låta invånare utan rösträtt i dessa val vara med och påverka. Enligt kommunallagen kan alla som är folkbokförda i kommunen, även barn, unga och utländska medborgare, lämna medborgarförslag. En undersökning 2018 visade att 188 kommuner informerar om möjligheten att lägga ett medborgarförslag på sin hemsida.
Vänsterpartiet Vallentuna yrkar att kommunfullmäktige beslutar
att öka medborgarinflytandet genom att införa möjligheten att lämna in medborgarförslag till kommunfullmäktige
att ge kommunstyrelsen i uppdrag att klargöra och formulera anvisningar för vilka som får lämna in ett medborgarförslag, hur det konkret ska lämnas in till kommunfullmäktige, hur det ska beredas och hanteras och hur invånarna ska informeras.
Vänsterpartiet Vallentuna uppmanar regeringen att skyndsamt ge flyktingbarn i flyktinglägret Moria skydd och trygghet i Sverige
Natten mellan den 8:e och 9:e september drabbades flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos av förödande bränder. De ca 16 000 flyktingar som under en längre tid levt i misär i det överfulla flyktinglägret befinner sig nu i en desperat situation. Lesbos har förklarats vara i katastrofläge, vilket innebär att ingen får lämna ön. Ingen har heller längre en aning om den aktuella pandemisituationen.
Läkare utan gränser uppmanade, tillsammans med Human Rights Watch, Amnesty, Rädda Barnen, Röda Korset och Svenska kyrkan, redan i april 2020 den svenska regeringen att visa solidaritet med flyktingarna i Moria genom att ansluta sig till initiativet från EU:s migrationskommissionär och en grupp EU-medlemsländer.
Den svenska regeringen kan bidra till en stor förändring för barn i utsatthet och ge dem den vård, skydd och framtid som alla barn har rätt till. Det skulle också visa den svenska regeringens engagemang för en EU-politik baserad på gemensamt ansvar.
Tysklands utrikesminister Heiko Maas uppmanar nu EU:s medlemsländer att ta emot asylsökande från lägret. Norge har meddelat att man planerar att ta emot 50 asylsökande. Tyskland och Frankrike har lovat att göra betydande insatser och uppmanar övriga EU-länder att medverka. EU-kommissionens vice ordförande Margaritis Schinas, själv född i Grekland, ska besöka Lesbos denna vecka.
Vänsterpartiet Vallentuna uppmanar Sveriges Regering:
– att skyndsamt agera för att ge ett ansenligt antal föräldralösa barn och småbarnsfamiljer från flyktinglägret Moria skydd i Sverige.
För Vänsterpartiet Vallentuna
Lena Lundgren
Ordförande
Solidaritetsföreningens styrelse har vid sitt sammanträde 2020-06-30 antagit följande uttalande:
Vi ansluter oss till den internationella opinionen mot Israels planer på att fr o m 1 juli 2020 annektera stora delar av Västbanken. Ett 50-tal oberoende människorättsexperter har 16 juni markerat skarpt mot Israels planer. De säger
”Annekteringen av ockuperat område är ett allvarligt brott mot FN-stadgan och Genevekonventionen och strider mot den grundläggande regel som understrukits flera gånger av FN:s säkerhetsråd och generalförsamling: Det är oacceptabelt att erövra territorier genom krig eller våld.
Det internationella sambundet har förbjudit annektering eftersom det leder till krig, ekonomisk förödelse, politisk instabilitet, systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och utbrett mänskligt lidande.
Israels planer på annektering skulle utvidga israelisk överhöghet till huvuddelen av Jordandalen och fler än 230 olagliga israeliska bosättningar på Västbanken (Geneve,16 June 2020)”
Solidaritetsföreningen i Nordost fördömer Israels ockupation av Palestina och den planerade annekteringen.
”FLYKTINGDEBATTEN – ETT SAMTAL DÄR SOLIDARITET TYCKS VARA BANNLYST
Jag börjar tröttna på riktigt nu. Alldeles oavsett om det är seriösa program på radio eller mindre nogräknade tidningars svarta rubriker, är det samma sak: ”Flyktingproblemet” är ett problem för mottagarländer som Sverige, inte för de som tvingas fly krig, förföljelse, svält och naturkatastrofer.
Hur kunde det bli så?
När dog solidariteten?
Volymmålen som diskuterar nu tycks mig helt absurda. De rimliga vore väl ändå att prata vilken slags global politik som måste till för att färre människor ska behöva fly…
Ingen människa vill fly. Det gällde de svenskar som drog västerut när fattigdom och hunger var vanligt också i vårt land kring förra sekelskiftet. Det gäller också de människor som knackar på vår dörr i dessa dagar. En dörr som förses med allt fler lås.
Varför ställer inte en enda journalist frågan om varför vi fortsätter med vapenexport till diktaturer som krigar i Jemen? Det land där – enligt FN – den värsta humanitära krisen i världen pågår. Om vi nu ska prata volymer, vore det väl rimligt att prata om hur många färre som skulle behöva fly, eller sitta i flyktingläger, om kriget upphörde och vi på allvar bidrog med mat, sjukvård och andra förnödenheter istället. Jag vet inte om det är dumhet eller egoism, men fruktar att det är en kombination av båda, att vi agerar så kortsiktigt, så destruktivt.
I mina öron ringer fortfarande gårdagens samtal med den chilenska ambassadören. 600 000 flyktingar, i första hand från Venezuela och Haiti, tog hans sydamerikanska land med 18 miljoner invånare emot under 2019.
Och Sverige då?
Många fler skulle man ju kunna tänka sig med tanke på tonläget i debatten.
21958 var det som sökte asyl här. och även om den chilenska siffran kanske är grovt tillyxad säger det en hel del om proportionerna. Jag tycker det är ynkligt. Nästan 30 gånger färre alltså…
Ännu en gång återvänder jag till Martin Luther Kings kloka och talande ord: ”Människans förhållande till det normala är alltid detsamma. Det är det normala som förändras.”
I vårt en gång solidariska land är det numera egoismen som är det givna i förhållande till omvärlden. Vi tar det för givet att vi ska ha det bättre än andra. Att vi ser flyktingar som ett problem för oss själva i första hand och inte för de som flyr är bara ett av många tecken på det.”